På tisdag 7 januari fyller min mormor 85 år. Idag har vi firat henne med gofika. Min Goa lilla mormor

Det är märkligt hur gammal människan kan bli. Det känns som att man har levt hur länge som helst, men egentligen är det ingenting. Tänk när man själv är 85 år? Skulle man ha ångest för man har mindre än halva livet kvar? Skulle jag längta till döden? Ska jag ha familjegrav? Osv osv.. 

Livet är för kort och för skört.

Imorgon åker julen ut hemma hos oss. Usch vad jag är trött på julen. Är de bara jag eller känner ni också så?